Vänsterextremisten fick smaka på sin egen medicin

Rättvisepartiet Socialisternas kommunpolitiker Mattias Bernhardsson, 29 i Haninge blev igår attackerad av rakade män med knogjärn och blev rispad i ansiktet. Ett dåd jag tar absolut avstånd från och ger mitt djupaste beklagande över. Ingen ska behöva bli angripen varken fysiskt eller psykiskt för sin politiska åsikts skull. Det som är tråkigt är att alla vi demokratiska Sverigevänner dock inte får åtnjuta samma bemötande av den politiska grupp som Mattias Bernhardsson tillhör.

Denna lilla Trotskistiska gruppering på vänsterkanten är känd för att störa nationella på deras torgmöten genom visslingar och rop, och drar sig heller inte för fysiska angrepp, samtidigt som de också tipsar sina gelikar AFA (Antidemokratisk Fascistisk Action) om lämpliga tillfällen att slå sönder stan och folk vid. Därför kan det ju inte bli annat än löjligt när Bernhardsson efter sjukhusbesöket till Expressen uttalar sig följande:
Det känns inte kul det här. Jag är arg. Samtidigt tycker jag att de här personerna är väldigt fega som maskerar sig och använder våld. Det tyder på noll politiskt självförtroende.

I och med detta kommer Rättvisepartiet Socialisterna att i slutet av veckan mana till en demonstration mot rasism och nazism. Föga förvånande. Lika föga förvånande som det är att de i denna demonstration i vanlig ordning kommer att bland rasister och nazister inkludera de demokratiska Sverigevänner de med odemokratiska medel brukar ge sig på...

Aftonbladet Expressen

Den motsägelsefulla feminismen

Idag är det Internationella kvinnodagen, vilket uppmärksammas i en del tidningsledare och demonstrationer. Åsa Petersen beklagar sig över att feminismen inte längre respekteras i det offentliga samtalet, men går inte till roten med problemet.
Respekt får man inte hur lätt som helst, den måste förtjänas. Men hur kan feministerna förvänta sig att bli bemötta med respekt i den allmänna debatten så länge de själva inte visar respekt för andras åsikter? Deras svartvita och nyanslösa verklighetsbild talar för sig själv. Den som förespråkar föräldrarnas rätt att stanna hemma med barnen är en bakåtsträvare och kvinnoförtryckare. Den som uttrycker några som helst kristna värderingar är fundamentalist. Den som förespråkar en ansvarsfull och reglerad invandring är rasist.

Man behöver bara surfa runt lite på nätet för att inse att internationella kvinnodagen behövs, särskilt i muslimska länder skriver Johanne Hildebrandt.
Det motsägelsefulla är att alla dessa feminister alltid tyr sig till de politiska krafter som har åstadkommit just den otrygghet kvinnor i Sverige idag lever i. Kristendomen anklagas för att vara kvinnofientlig. Men islams kvinnosyn då? Nej, där är det tyst från feministernas sida, men de är däremot snabba att kasta ut islamofob-stämpeln. Feministerna demonstrerar mot mäns våld mot kvinnor och säger sig kämpa mot det ökade antalet våldtäkter i vårt samhälle, men de inser inte att de själva är delaktiga i den politiska linje som har åstadkommit situationen. Med importen av våldtäckare och den islamisering av vårt land de själva stöder så kommer internationella kvinnodagen behövas än mer i Sverige...

Problemet är att inte ens partier som har feminismen inskriven i partiprogrammen tar könsorättvisorna på allvar skriver Åsa Petersen vidare. Där säger hon en sanning, även om hon inte säger hela sanningen i frågan. För sanningen är att feminismen som ideologi i sig ju inte tar könsorättvisorna på allvar. Istället bygger feminismen på en förvrängd könsrollsuppfattning där kvinnan för att vara jämställd ska ge upp sin kvinnlighet, och bli som en man. Feminismen har så länge den funnits inte lyckats med mycket mer än att ta ifrån kvinnan hennes kvinnlighet och skapat en situation i Sverige där hon genom att ge upp sin moderlighet har sänkt svenskarnas nativitet till en oroande låg nivå. Vilket nu av politiker framförs som ett argument för massimport av människor från andra delar av världen med en högre nativitet än svenskarnas.
Cirkeln är således sluten. Utrota det kristna familjeidealet, och lös problemet med den resulterande låga nativiteten genom att importera människor från andra kulturer där kvinnan ännu inte är frigjord, utan lever i ett islamskt familjeideal.

Feminismen i Sverige kommer i framtiden inte bara få det svårare att överleva, i slutändan blir den utrotad. Den kommer nämligen att utrota sig själv!

Åsa Petersen Johanne Hildebrandt