Barnens rätt till frihet uppnås inte i PK-skolan

"Skolan måste ge barn frihet" är rubriken på dagens ledare i Aftonbladet.

Debatten om skolformen står mellan Socialdemokraternas Nalin Pekgul och Kristdemokraternas Inger Davidson.

Ledarskribenten:

"Pekgul är mot: ”Skolan är den enda platsen som barn har att mötas oavsett religiös eller etnisk bakgrund. Den möjligheten kan vi inte ta ifrån barnen.”
Davidson försvarar de religiösa friskolorna. Hon anser sig inte ha rätt-en att säga till föräldrar att de inte får välja den skola som de tycker är bäst för deras barn.

Pekgul menar att vi inte får ta bort möjligheten för barnen att
"mötas oavsett religiös eller etnisk bakgrund". Det låter fint betraktat genom de mångkulturförskönande glasögonen.
För tusentals svenska skolbarn som idag har den möjligheten är verkligheten en helt annan. Motsättningar, otrygghet och gängbildning är resultatet. Utländska elever som öppet sprider förakt mot "svennar" och judar och låter sin ruttna kvinnosyn drabba såväl kvinnliga elever som lärare.

Ledarskribenten:

"Den svenska skolan ska göra barn fria, självständiga och kritiskt tänkande. Skolor som förkastar homosexualitet, kvinnors rättigheter och andra religioner kan aldrig accepteras."

Den skola som ledarskribenten och Nalin Pekgul förespråkar motarbetar i praktiken att barnen blir fria, självständiga och kritiskt tänkande. Sådant förutsätter nämligen åsiktsfrihet. En skola som homofob-stämplar alla som inte är positivt inställda till homosexualitet, samt främlingsfientlig-stämplar alla som inte är för en fortsatt mångkulturisering av landet, är ingen fri skola. Det är en skola som styr eleverna för att programmera dem till politiskt korrekta robotar!

Ledarskribenten avslutar:
"I skolan måste barnens rätt, inte föräldrarnas vilja, stå i centrum".

Barnens grundläggande rättighet framför andra måste vara att de får en trygg skolgång i vilken de kan utvecklas till mogna, självständiga och ansvarsfulla individer. Vilket måste vara varje normal förälders vilja för sitt barn! Dessa saker står alltså sällan i motsatsförhållande till varandra. Det gör dock barnens rätt kontra de mångkulturvurmande PK-politikernas vilja!

Kan gatuvåldet demonstreras bort?

Dödsmisshandeln av 16-åriga Riccardo Campogiani har skapat starka reaktioner runt om i landet. Den 12 oktober 2007, samlades människor i Sveriges tre största städer för att demonstrera mot våldet. I Kungsträdgården i Stockholm samlades 12000 personer.
Aftonbladet har i ett upprop fått ihop 160000 namnunderskrifter mot gatuvåldet.
Det är en sund reaktion att en sådan händelse trots allt skapar reaktioner. Det är dock inte första gången sådant händer. Men vad har man tänkt sig att sådana aktioner egentligen ska åstadkomma? Kan man demonstrera bort våldet?

Statsminister Fredrik Reinfeldt oroas över våldet och uttrycker att ”det signalerar ju att det brister i syn på människans värde”. Ändå kan han inte ge några enkla svar på vad samhället och regeringen är beredda att göra åt saken. Om inte statsministern har ett konkret förslag på en lösning, vem har det då?
Man brukar säga att folket får det styre det förtjänar. Den blinda majoriteten har valt blinda ledare. Och då kan det förstås inte fortsätta i annan riktning än – ner i diket.
Vad som behövs i Sverige är en moralisk upprustning på djupet. Tillfälliga manifestationer hjälper inte mer än att måla över rötan på husväggen.

Socialdemokraterna har sedan decennier tillbaka konsekvent arbetat för att ta bort föräldra och lärarauktoriteten. Den fri- uppfostran mentalitet som sedan länge råder och i princip är lagstiftad har helt enkelt burit frukt, och det är därför som det är som det är idag.
Ungdomarna blir idag indoktrinerade med att de har alla rättigheter men inga skyldigheter. Många är upproriska, bortskämda och har dålig respekt för äldre.

Ja vad hade de som har stiftat dessa lagar och regler förväntat sig skulle bli resultatet av att man tar allt ansvar från barnen? Trodde de verkligen att frihet UTAN ansvar skulle resultera i att barnen kommer att utvecklas till mogna och ansvarsfulla individer??? Barn behöver gränser och disciplin, inte gränslös frihet att vara olydiga.

Förr i tiden var kristendom ett ämne i skolan. Barnen fick lära sig att ha respekt för äldre och att det får konsekvenser att bete sig dumt åt. Det verkar inte ha skadat dem. Majoriteten av de pensionärer idag som fick vara med om den tiden har varken blivit högerkristna extremister eller psykiska vrak. Men de fick växa upp till samhällsmedborgare med vett och etikett i ryggmärgen.

Borgarna har visserligen uttryckt sig vilja ta itu med den flumskola som sossarna har skapat. Det verkar dock inte räcka. Det som behövs är en grundläggande förändring av hela samhällsattityden. Vi behöver till en betydande del återgå till den gamla modellen helt enkelt. Sverige behöver åter ikläda sig rollen som ett kristet land där egenskaper som dygd och heder upphöjs istället för att förlöjligas.
Innan makthavarna inser det så kommer de att kämpa förgäves. Det fungerar inte att bekämpa ett problem genom att gå till angrepp mot konsekvenserna av det, - man måste gå till roten med problemet!

Men hur kan man göra det om man inte inte inser vad problemet är? Så är fallet i stort med dagens politiker. De betraktar den negativa samhällsutvecklingen som något ofrånkomligt som vi i bästa fall kan bromsa upp en aning, istället för att inse att den är ett resultat av just den politik som har förts. Det man sår får man nämligen skörda!

Utvecklingen måste gå att vända. Detta kräver dock rakryggade politiker som inte vänder kappan efter vinden för den politiska korrektheten. Med en islamlismande mes till statsminister som Fredrik Reinfeldt kommer inte mycket att hända!

Kan valet 2010 bli en vändpunkt?

Sverigetröja hellre än slöja

"Låt slöjan vara i fred" säger Anna Dahlberg i Expressens ledare 27/9-07

Motståndet mot slöja bland svenskar har enligt Uppsala universitets Mångfaldsbarometer ökat från 43% för två år sedan till 50% i år. Med tanke på hur det politiska etablissemanget så energiskt har kämpat för att få svenskarna mer positivt inställda till det mångkulturella samhället så är det ett resultat som pekar på att de inte riktigt har lyckats med sina ansträngningar.

Dahlberg uttrycker om saken:
"Jag gissar att en del av motståndet grundar sig på ren främlingsfientlighet. Det är människor som tycker att muslimer ska ta seden dit de kommer och att huvudduken tjänar bäst som skurtrasa".

Här ger hon främlingsfientlighet en ny innebörd. Att ta seden dit man kommer är något som överallt i världen betraktas som något fullt normalt. Hela världen är tydligen främlingsfientlig...förutom lilla Sverige då förstås! Här är det vi som ska anpassa oss till invandrarna. I Sverige är det svenskarna som ska offra sin religion och kultur för att inte misshaga militanta muslimer. De kan ju bli kränkta stackarna...

Hon säger också bl.a:
"Jag förnekar inte att den muslimska världen generellt sett har stora problem med sin kvinnosyn och framför allt med idén om kvinnors sexuella självbestämmande. Men det hindrar inte att många muslimska kvinnor vill täcka sig av egen fri vilja."

Visst är det så att det finns muslimska kvinnor som verkligen själva vill bära slöja och inte känner sig ett dugg förtryckta. Det tar dock inte bort det faktumet att slöjan är och förblir ett av det starkaste attributet för kvinnoförtryck vi känner till. Men om man förbjuder människor att bära klädesplagg som de själva har valt och inte upplever som förtryckande så kan det också upplevas som ett förtryck. Därför tror jag inte på ett förbud i princip.

Det finns dock fler aspekter att ta med i beräkningen. Jag tänker på alla de kristna flyktingar som har kommit hit till Sverige på grund av förföljelse av muslimer i sina hemländer. De får nu åter uppleva hotet från Islam och bli påminda om det de flydde från. Sverige ska därför vara ett islamfritt land. Den som vill utöva islam bör söka sig till ett muslimskt land.

Följande stycke är också värt att kommentera:
"Det som retar mig med dessa förbudsivrare är att de verkar tro sig veta allt om muslimska kvinnors livsvillkor. Muslimska kvinnor är per definition offer, så det finns inget behov av att lyssna på vad kvinnorna själva tycker eller känner. Det är ett omyndigförklarande som inte står det skäggigaste patriarkat efter. Men är det inte vår plikt att värna de kvinnor och flickor som verkligen blir kränkta? Jo självfallet, men det gör vi inte genom att köra i väg dem från skolor och arbetsplatser."

Dessa frågor borde i första hand ställas när det handlar om Socialdemokraternas och vänsterns motstånd mot vårdnadsbidrag. Där heter det att det är en "kvinnofälla" och att "kvinnan blir placerad tillbaka till spisen". Varför vill man inte lyssna till vad kvinnorna själva tycker?

För att inte tala om inställningen till kvinnor i kristna "bibeltroende" kretsar. Dessa framställs undantagslöst som förtryckta. Här kan vi om något tala om omyndigförklarande!

Trots att det är inom islam det verkliga kvinnoförtycket finns så försöker man konsekvent att negliera frågan om hur muslimska kvinnor mår, men gör allt för att framställa kristna kvinnor som förtryckta.

Låt slöjan vara i fred säger Anna Dahlberg. Det kan diskuteras. Men innan vi låter slöjan vara i fred så ska vi sannerligen låta SVERIGETRÖJAN vara i fred!
Du gamla du fria är en omistlig del av det svenska arvet och kulturen som vi ska bevara. Allah Akbar hör inte dit. Slöjans religion får hålla sig någon annanstans!

Religiöst hyckleri om rondellhunden

Kjell Samuelsson skriver i en artikel i tidningen DAGEN att det är "Obegåvat att vilja publicera Vilks rondellhund". Han upprörs över hur muslimer blir kränkta av detta och säger bl.a följande bemötansvärda repliker:

"Vi kristna har motvilligt lärt oss att ta sådana skändande angrepp med jämnmod. Muslimerna reagerar på det enda sätt de har lärt sig - att hota och uttala dödsdomar, helt i likhet med vad Koranen anvisar. Muslimska våldsförespråkare ser självfallet detta som en god förevändning att tillgripa ännu mer våld, om inte annat för att hämnas och skapa än mer publicitet kring islam.Vad har västvärlden att vinna på den typen av publiceringar? Absolut ingenting. Tvärtom. Vi förlorar på alla områden. Danska och svenska företag (Arla) förlorade miljoner, kanske miljarder, på de skändande publiceringarna i danska Jyllands-Posten för en tid sedan. Nu förlorar vi skattebetalare också på en massiv polisbevakning.
Till sist förlorar vi kristna också våra möjligheter att kommunicera evangelium med de muslimer som vi skulle vilja vinna för tron på att Jesus inte bara är en stor profet, utan Guds son, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstigen igen från de döda. En Jesus som älskar alla människor, muslimer och kristna, exakt lika."

Det som är anmärkningsvärt är att han betraktar det som något fullt normalt och legitimt att muslimer till skillnad mot kristna vill döda dem som de menar sig har blivit kränkta av.
Att vi kan förlora ekonomiskt på sådana påfund i form av bojkotter och polisbevakning är inte det grundläggande problemet. Problemet är att vi överhuvudtaget har tagit emot och visat vår generositet mot människor som inte är det minsta villiga till att varken respektera sitt nya värdland eller demokratiska principer.

Samuelsson avslutar med att säga:
"Vad som behövs nu är att även kristna företrädare vågar stiga fram och i klartext fördöma Lars Vilks och NA:s agerande och vädja till hela västvärlden att avstå från att ta ut de värsta svängarna innanför de råmärken som vår lagstiftning ifråga om yttrande- och tryckfrihet i och för sig medger".

Så lagomt politiskt korrekt och muslimvurmande! Vad som behövs av kristna är inte att vara politiskt korrekta utan att stå upp för sanningen!
Alltså inte att ge efter för religiösa extremisters vilja, utan att fördöma den pågående avkristningen och islamiseringen av Sverige som samtliga riksdagspartier gör sig medskyldiga till. Det är sannerligen naivt, för att inte tala om motsägelsefullt, att tro att muslimerna ska bli kristnade genom att landet blir islamiserat!

DAGEN

Vänsterpartiet satsar på pensionärerna?

Lars Ohly vill att garantipensionen ska höjas med 300 kronor i månaden 2008, 400 kronor 2009 och med 500 kronor 2010.

Det låter positivt. Dock så lever var fjärde pensionär på en pension på ca 5000kr/månad. Kring 100000 pensionärer finns med i kronofogdens register på grund av att de inte kunnat betalat sina medicin och tandvårdsräkningar. Denna magra ökning kommer inte att på allvar ge dessa pensionärer en bättre tillvaro.

Tänk om Vänsterpartiet och de andra riksdagspartierna kunde göra en ansträngning på djupet för att hjälpa våra svenska pensionärer. Till exempel att tänka igenom hur mycket pensionerna skulle kunna höjas om det finansierades genom att vi minskade den hundratals miljarder kronor dyra invandringen per år till hälften? För att inte tala om att utjämna skillnaderna i inkomst mellan svenska pensionärer och utländska äldre invandrare.

Det rätta borde väl ändå vara att våra svenska pensionärer som har arbetat och betalt skatt hela sitt liv och byggt upp vårt land hade en högre inkomst/bidrag än äldre invandrare (eller invandrare överhuvudtaget). Nu är det inte så. DET ÄR NÄMLIGEN PRECIS TVÄRTOM.
Enligt äldreförsörjningsstödet (ÄFS) så kan äldre invandrare som kommer hit som antingen flyktingar eller anhöriginvandrare få över 10000kr/månad. SKATTEFRITT.
Så har det varit sedan 2003.

Varför tar inget av riksdagspartierna upp denna orättvisa? Jo, därför att det är inte politiskt korrekt. Diskrimineringen av det svenska folket är en del av det mångkulturella projektet.

Överklassen, i vilken bl.a. riksdagspolitiker som Göran Persson och Ulrica Messing ingår, har dock sett till att få sitt på det torra!

Sluta klumpa ihop nationalister

Anna-Charlotte Marteus går i artikeln Sluta klumpa ihop muslimer emot generaliseringen av muslimer.

Hon säger en del saker som är värda att reflektera över:

”Det går inte att undvika kollektiva begrepp. Vi tänker och talar i kategorier. Det är praktiskt. Men vi måste vara ytterst medvetna om hur och när vi kollektiviserar, i synnerhet när det gäller minoriteter och i synnerhet när känslorna svallar. Jag får många mejl och samtal från islamofober. Hela deras argumentation, deras världsbild, är uppbyggd kring det kollektiva begreppet ”muslimerna. Muslimer framstår inte som individer i deras värld, utan som en snabbt celldelande, flerhövdad organism. Om en muslim våldtar, är således alla muslimer våldtäkts-män. Om en bidragsfuskar, bidragsfuskar alla. De bebor många kroppar, men styrs av en enda, listig intelligens.Så var på er vakt...”
Sverigedemokraterna är på sin vakt. På partiets hemsida råder kokande belägringsstämning.”När brinner den första ambassaden?” bloggade Jimmie Åkesson redan den 31 augusti. Han anade en ”internationell storkonflikt” och skrev domedagsmässande att ”Fredrik Reinfeldt försvarar – än så länge – yttrandefriheten!”Bloggkommentatorerna är med på noterna. En skriver: ”Såg just aktuellt kl 18.00. I Örebro står flera hundra konservativa muslimer och ropar Alluh Akbahr! Hur ska det går för Sverige?”
”Personalen på de svenska ambassaderna borde flyttas därifrån så snabbt som möjligt,” skriver en annan.”Den svenska eftergiftspolitiken styrd av ryggradslösa politiker framröstade av ett ryggradslöst folk tolkas snabbt av den muslimska världen som en svaghet vilken kan attackeras genom hot,” skriver en tredje. Seriösa politiker och medier måste motstå frestelsen att bidra till den här sortens belägringsstämning. Den är drivhusluft för främlingsfientliga krafter."

Hon fördömer en generalisering, vilket hon har rätt i, för det är alltid en fara. Dock så är hon inkonsekvent i sitt resonemang. Precis samma attityd som hon fördömer när det gäller muslimer visar hon själv mot nationalister. Alla muslimer är inte extremister. Men det är inte alla nationalister heller. Det är dock den koppling hon i sedvanlig politisk korrekthetsanda vill göra till Sverigedemokraterna.
Istället för att reflexmässigt utse islamkritiker till ”islamofober” så borde hon reflektera om det ändå inte kan finnas någon saklig anledning att visa en oro för den rådande situationen i Sverige:

Att en betydande del av de muslimer som har kommit till Sverige inte visar sig villiga att anpassa sig till vårt land och samhälle, är inte det ett orostecken?

Att muslimska ledare i Sverige börjar ställa krav på särrättigheter, och kräver en respekt för sin religion som de inte är beredda att själva visa för andras religion, är inte det en orsak till att ifrågasätta importen av muslimer?

Att hundratals radikala muslimer står i örebro och ropar Allah Akbar! Är inte det en orsak att fundera på vad som är på gång?

Det är fel att dra alla över en kam. Det är dock vad det politiska etablissemanget gör. ”Högerextrem” och ”främlingsfientlig” är de epitet som utan urskiljning tilldelas var och en som vågar sig på det förbjudna att i någon som helst form kritisera en kravlös massinvandring av personer varav den överväldigande majoriteten inte är flyktingar. Alla ska med! Utom de som anser att den svenska traditionen och kulturen är något av värde.

Sverige är inte som förut. Det har blivit otryggare och mer kriminellt. Vi har fått nya företeelser som inte var kända här för bara 20 år sedan: gängrån, hedersmord, gruppvåldtäkter, släktfejder. Samtliga dessa är direkt relaterade till den invandringspolitik där Sverige blåögt har tagit emot kreti och pleti.

Om bonden låter dörren till hönshuset stå vidöppen så kan han räkna med att räven också lär slinka ditin. Men så långt kan inte de politiskt korrekta politikerna tänka. O nej; alla invandrare är hederliga, inte skulle väl någon vara så elak att de utnyttjade vår godtrogenhet??? Att statistiken visar att invandrare (trots att de fortfarande är i minoritet) står för majoriteten av grova våldsbrott, inte kan det väl peka på att vi har släppt in en betydande del invandrare som helt saknar moral och respekt för det land som bevisade dem sin barmhärtighet och omtanke? O nej; det beror på sociala faktorer och utanförskap! Vi har oss själva att skylla för att vi inte har varit tillräckligt generösa mot dem...
Drömmen om det mångkulturella paradiset får under inga omständigheter bli krossad...

Det kanske mest belysande över hennes politiskt korrekta drömvärlds-inställning är när hon i slutrepliken säger:

”Två svenska medborgare har blivit dödshotade av galenpannor i al-Qaida. Det är allvarligt och medierna har ett särskilt ansvar för att visa solidaritet med Nerikes Allehanda. Men det hindrar inte att DN:s rubrik i söndags faktiskt kunde ha lytt:”Det är den 16 september i konungariket Sverige och allt är väl.”

Det är precis vad den politiskt korrekta strutsmentaliteten innebär. Att stoppa huvudet i sanden och blunda för eländet.
Allt är väl. Sverige är ett underbart land att leva i. Mångkultur är berikande. Det måste ju vara så...och det måste vi ju tro på och hålla för sanning. Vi vill ju inte riskera att bli stämplade som ”högerextremister” eller ”främlingsfientliga”!

Sverigedemokraternas stora chans

Många är de svenskar som under lång tid har snurrat runt i Socialdemokraternas ekorrhjul där de har slussats till åtgärd efter åtgärd, istället för att få ett riktigt jobb. Åtgärdena har bytt namn efter ett tag men i praktiken inneburit samma sak. Det för socialdemokraterna också förträffliga har varit att de i och med dessa åtgärder på papperet har kunnat sänka den faktiska arbetslösheten eftersom de som har varit delaktiga i dessa projekt inte har funnits med i arbetslöshetsstatistiken.

Den socialistiska arbetsmarknadspolitiken har fel utgångspunkt. Den utgår från rätten till bidrag framför rätten till arbete. Höga skatter och arbetsgivaravgifter i kombination med en generellt sett för hög a-kassa har omöjliggjort en utveckling i rätt riktning för att minska arbetslösheten. Företagarna har inte i tillräcklig grad haft råd att anställa personal och många har levt ett gott liv på sin a-kassa utan att känna behov av att skaffa sig ett jobb. Socialdemokraternas politik har varit förslöande och passiviserat människor istället för att uppmuntra kreativitet.
Om man inte förstår att det måste löna sig att arbeta och att det måste vara lönsamt för företagare att anställa personal så är det omöjligt att driva en politik som kan skapa fler arbeten.

Häri driver otvivelaktigt den nya regeringen en politik i rätt riktning. Om de bara kunde hålla sig till en mänsklig och rimlig nivå. För nu ska alla jobba. Även personer som 23-åriga Anna Svensson som är förståndshandikappad och blind. Den sjukersättning hon fått sedan hon var 16 år har dragits in. Hon kan röra på sig – alltså kan hon arbeta, är den inställning den nya regeringen har.
http://www.nwt.se/ArticlePages/200709/12/20070912081050_290/20070912081050_290.dbp.asp

Fler karensdagar för sjuka är också vad regeringen har velat driva fram. En linje som tveklöst kommer att resultera i att den totala sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna i slutändan kommer att öka eftersom de som har det dåligt ställt inte har råd att vara borta från jobbet och därför går dit trots att det kan vara direkt hälsovådligt för såväl sig själv och sina arbetskamrater. Bär man på en smitta så ska man kunna stanna hemma för att undvika att i onödan smitta ner sina arbetskamrater.

Det finns givetvis fler exempel att ta upp. Det som dock är tydligt är att oavsett om Sverige har en vänster eller högerregering så resulterar det i en ytterlighetspolitik. Snabbt upp från det ena diket – för att lika snabbt hamna i det andra diket.

Och det är här Sverigedemokraterna har chansen att stå upp för ett annat alternativ. En politik som varken specifikt är vänster eller höger utan ett sunt alternativ däremellan.
Att bejaka företagssamhet och kreativitet utan att fördenskull slå undan benen på dem som inte förmår att stå till arbetsmarknadens förfogande. Att belöna dem som vill och kan utan att bestraffa dem som inte kan hur mycket de än vill. En politik som är arbetarvänlig utan att fördenskull vara företagarfientlig. Det måste inte vara antingen eller i allt, ty verkligheten är inte svartvit.

Detta har Sverigedemokraterna förstått. Därför har de här sin stora chans att på allvar bredda sitt program så att fler människor upptäcker att det faktiskt inte är ett enfrågeparti utan står för en människovänlig och livsbejakande politik som är relevant till det samhälle vi lever i.