Leve den kristna friskolan!

I tidningen DAGEN kan vi läsa om att Livets ords kristna skola kommer högt upp på skolverkets lista över betygen på landets skolor. Detta är inte något förvånande: en disciplinerad kristen miljö har alltid varit en mycket bra grund för ett effektivt lärande.
Se artikeln i DAGEN

Två exempel på den främsta motsatsen är en mångkulturell skola och en muslimsk friskola. Allt enligt bloggen Muslimska Friskolan. Det finns därför all anledning att vara positiv till kristna friskolor och negativ till muslimska friskolor/statliga mångkulturella flumskolor!
Se artikeln: MUSLIMSKA FRISKOLAN

Tillägg:
Tidningen DAGEN utövar tyvärr åsiktscensur och tog bort min blogg från sin Twinglylista i den ovan länkade sidan.

Ännu ett avhopp till Sverigedemokraterna

Idag kunde vi läsa den glädjande nyheten att ännu en aktiv politiker har bytt parti och anslutit sig till Sverigedemokraterna. Sten Andersson och Michael Zand är två av de politiker som tidigare har bytt parti. Nu har också Daniel Nord från Malmö valt att gå över till Sverigedemokraterna.

Daniel Nord motiverar sitt beslut på följande sätt:
"Jag förstår nu att mitt arbete för en mer konservativ politisk inriktning ej bör bedrivas inom moderaterna och "Alliansen", då dessa för alltid har lämnat sina ursprungliga värderingar bakom sig. Jag lämnar därför de nya moderaterna och Alliansen, för att istället gå med i Sverigedemokraterna. Ett parti som idag står ensamt i kampen för att försvara gamla moderata ideal såsom familjen, försvaret, den svenska kulturen och Sveriges självständighet."

Denna nyhet var ingen överraskning. Vi vet att alltfler människor i Sverige upptäcker att Sverigedemokraterna mer står för deras åsikter än det partier de hittills har röstat på och officiellt sympatiserar med. Många vågar dock inte säga det öppet, eftersom det medför ett pris att betala: man riskerar då att bli utfryst, bespottad och anklagad för att vara "rasist" och "främlingsfientlig". Man riskerar att förlora vissa av sina "vänner". Man kan förlora sitt jobb och bli utesluten ur a-kassan. M.m.

Daniels beslut visar därför på ett stort mod. Det visar också att hans mål med politiken inte som hos många av riksdagspolitikerna är att få en hög ställning i samhället eller en hög inkomst med lyxpension redan i tidig ålder. Då hade han stannat kvar hos Moderaterna eller flyttat till Socialdemokraterna. För vill man hamna i den sitsen så gäller det att gå den politiska korrekthetens väg!

Vi väntar nu bara på att fler politiker ska följa Daniels exempel. När ens politiska parti inte längre står för den ideologi det en gång stod för, och säger sig stå för, så är det dags att byta parti!

Välkommen till Sverigedemokraterna Daniel Nord!

SYDSVENSKAN

Högerextremism och vänsterextremism är samma skit

Den före detta nazisten och medlemmen i Vitmakt-rörelsen Carl Wennerstrand talade i veckan för 600 gymnasieelever i Luleå i en föreläsning arrangerad av Röda korset och Mötesplats Luleå mot rasism. Ett arrangemang som blev uppmärksammat i såväl Norrländska Socialdemokraten och Norrbottenskuriren.

Kampen mot rasism (i ordets rätta bemärkelse) är viktig och måste ständigt fortsätta. Det ger dessutom en extra tyngd när en f.d nazist ställer sig upp och berättar om sin omvändelse från denna destruktiva och människofientliga ideologi. Frågan är dock vad Carl Wennerstrands omvändelse egentligen har inneburit.

Ett par saker han säger är speciellt belysande och värda att kommenteras:

"Vi satt i rörelsens ledares lägenhet och pratade skit om invandrare och bidragstagare dygnet runt. Vi visste vad allt elände beror och inget var vårat fel. Det var invandringen eller böglobbyns fel, säger han"

"Ingen är så dum att han tror på de rasistiska åsikter som de främlingsfientliga grupperna sprider. Personliga orsaker gör att man fångas av de här grupperna. Vi måste motverka dessa krafter, gå emot deras vilseledande budskap. Annars har vi Sverigedemokraterna i riksdagen efter nästa val, säger Carl Wennerstrand bekymrat."

Vissa människor har en benägenhet att bli extrema i vad de än hänger sig åt. De kan totalt byta sida men hamnar i vilket fall i en ytterlighet. Carl Wennerstrand hör uppenbarligen till den gruppen.
Att förutsättningslöst placera alla som ställer sig kritiska till dagens massinvandring, avkristning och islamisering av landet i samma fack som de som öppet hyllar Hitler och förespråkar utrotning av "lägre stående raser", visar att han saknar förmåga till en objektiv bedömning och att han inte kan skilja på sak och sak.
Det är inte bara irrelevant, utan även obarmhärtigt och kränkande mot alla de svenskar som har personlig erfarenhet av de negativa konsekvenserna av den rådande politiken, och därför vill arbeta för en förändring.

Att dra paralleller mellan Vitmakt-rörelsen och Sverigedemokraterna är fullständigt osakligt. Sverigedemokraterna har aldrig påstått att alla problem är invandringens fel. Ej heller att alla invandrare är ohederliga och utnyttjar systemet.
Sverigedemokraterna tar fullständigt avstånd från rasism och nazism.

Därför är det inte Sverigedemokraterna som framför vilseledande budskap, utan Carl Wennerstrand i sin politiskt korrekta mångkulturvurmande roll som ex-nazist! Han har hoppat från det ena svartvita diket till det andra.
Förut gick han extremhögerns ärenden, nu går han extremvänsterns. Det är samma skit båda två!

Blind "betongsosse" eller medveten väljare?

I och med Moderaternas ja till könsneutralt äktenskap så har Kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren fått många reaktioner från besvikna moderater som funderar på att byta parti.
I samband med det så manar Kd:s förre partiledare Alf Svensson sina riksdagskollegor till eftertanke och omprövning: Till tidningen Världen idag säger han några mycket kloka ord, bland annat:

"En politiker vars parti byter värderingar bör överväga att byta parti. Till grund för ett politiskt engagemang ligger en bestämd värdegrund. Ändras den måste man ifrågasätta sitt engagemang.- Stämmer mina värderingar ihop med mitt partis? Det är en fråga som politiker i dag bör ställa sig".
Moderater och folkpartister har rätt att omdana sin politik hur mycket de vill, men som enskild politiker måste man leva i överensstämmelse med sina värderingar så långt man mäktar och vara trovärdig gentemot sig själv. Man kan inte stötta en inriktning som går åt ett annat håll än det man själv tror är det rätta. För varje enskild ledamot måste det finnas en gräns, annars är det ju mycket märkligt.

Alf Svenssons maning till riksdagskollegorna är befogad och relevant. Hur många exempel finns det inte över människor som verkar ha svurit en ed att vara ett parti troget "i nöd och lust" och sedan inte bryr sig om hur partiet utvecklas? "Jag har varit sosse hela mitt liv och ska så förbli" är ju ett exempel på en inställning som inte är helt ovanlig bland riktiga "betongsossar".

Många socialdemokrater håller blint fast vid sitt gamla parti utan att inse att partiet har föga gemensamt med det parti de en gång gick med i. Av den ursprungliga välfärdsideologin och folkhemstanken finns snart ingenting kvar. Dagens socialdemokratiska ledare har nästan totalt raserat det samhälle deras företrädare var med om att skapa. Men det förstår inte betongsossarna. De förstår inte att Socialdemokraterna lever på gamla meriter, och att de fina orden har givits en annan innebörd!

Alf Svenssons ord till den borgerliga alliansen är kanske därför i första hand något som Socialdemokrater borde ta till sig.

Förutom att inte tala om Alf Svensson själv! För vad gör han egentligen hos Kristdemokraterna???
Kd har i så hög grad givit sig under den politiska korrektheten att man på allvar kan ifrågasätta om dess existens är berättigad.

Utvecklingen i Kd är liknande den som de andra borgerliga partierna håller på att genomgå, och Socialdemokraterna har genomgått. Resultatet av det är tydligt: en liknande vandring av medlemmar från Moderaterna till Kristdemokraterna som nu är i antågande ser vi också från såväl Socialdemokraterna och Kristdemokraterna till Sverigedemokraterna.

*En stor del av det svenska folket vill stoppa den massinvandring som pågår.

*En stor del av det svenska folket vill inte att deras land ska förvandlas till ett mångkulturellt kriminellt getto.

*En stor del av det svenska folket vill inte att moskéer ska bli en utmärkande del av det svenska landskapet.

Ändå röstar en stor del av det svenska folket på samma gamla partier de alltid gjort. De fortsätter att rösta på partier som inte försvarar deras åsikter. Hur länge till?

Alf Svenssons maning är alltså högst befogad för en betydande del av det svenska folket inklusive honom själv. Det är en maning till oss alla att inte vara blinda "betongsossar", utan att ta reda på i vilken grad det parti vi röstar på verkligen står för våra värderingar. Fina ord räcker inte när resultatet av politiken genomgående blir den raka motsatsen till vad den politiska ideologin förespråkar. När slagorden har blivit helt omdefinierade så kan det låta likadant men ändå betyda något helt annat.

För den som älskar Sverige och tycker det ska återgå till att bli det trygga folkhemsland det en gång var så finns det bara ett alternativ: att rösta på ett nationalistiskt parti som värnar om vårt svenska nordiska kulturarv och vill sätta stopp för den kravlösa massinvandringspolitiken.
Den rådande situationen i Sverige är nämligen inte en oundviklig förändring utanför vår förmåga att påverka, utan ett resultat av den politik som förts de senaste decennierna! En politik som samtliga riksdagspartier är fullt eniga om att fortsätta driva.

Därför råder jag Alf Svensson att ta sin maning till den borgerliga alliansen på allvar även för sin egen del. Kanske det kunde resultera i att han gör som en del av hans partikamrater redan gjort (och många fler kommer att göra): lämnar Kristdemokraterna för det parti som ideologiskt redan har tagit dess plats: Sverigedemokraterna!

Jag tyckte inte att det var roligt...

Det är synd om vår statsminister. I våras blev han utsatt för ett oerhört kränkande attentat. En ohyfsad kvinnlig reporter vid namn Hanna Wilenius utsatte honom nämligen för vattenbesprutning ur en mikrofon. Fredrik Reinfeldt uttalade sig i en intervju att ”Jag var oförberedd och tyckte inte att det var roligt”. Nej, det förstår väl vem som helst. Att bara bli bevattnad så där på ett så förnedrande sätt...

Hanna Wilenius blev idag dömd till 20000kr för ofredande. I förhållande till alla de brott i Sverige där förövare idag frias för ofantligt grövre gärningar än vår statsminister blev utsatt för ter sig domen absurd. Jag tänker på alla svenska ungdomar, och kvinnor i synnerhet, som idag får erfara konsekvenserna av den i syfte att mångkulturisera landet pågående massinvandringspolitik som vår statsminister så glatt hyllar, och i det betraktar dess kritiker som barbarer. Utvecklingen har ju kommit utifrån...

Om vår statsminister hade varit en riktig karl och haft lite ryggrad så hade han väl avfärdat denna triviala händelse som just vad det var: ett skämt.

Själv bor han precis som de andra riksdagspartiledarna väl skyddad från de mångkulturella gettona som deras gemensamma politik har skapat. Och tur är väl det. Han och hans familj kunde ju annars som tusentals andra svenskar riskera att bli utsatta för den negativa delen av den berikande mångkulturen, och han kunde hamna i den pinsamma politiskt inkorrekta sitsen att uttala sig: ”Vi var oförberedda och tyckte inte att det var roligt”...

Många tusen svenskar tycker inte att det är roligt att bli diskriminerade i sitt eget land av sin egen regering. Folkvalda kritiker av det mångkulturella projektet tycker heller inte att det är roligt att bli utsatta för livsfara på grund av vänsterextremister som AFA. Det verkar dock inte bekymra vår statsminister. Aldrig hör man något offentligt avståndstagande eller fördömande från hans sida. Muslimska ledare träffar han villigt för att diskutera Mohammed-rondell-hundar, men han vägrar träffa ledaren för det största partiet utanför riksdagen.
Det är tydligen skillnad på folk och folk!

Barnens rätt till frihet uppnås inte i PK-skolan

"Skolan måste ge barn frihet" är rubriken på dagens ledare i Aftonbladet.

Debatten om skolformen står mellan Socialdemokraternas Nalin Pekgul och Kristdemokraternas Inger Davidson.

Ledarskribenten:

"Pekgul är mot: ”Skolan är den enda platsen som barn har att mötas oavsett religiös eller etnisk bakgrund. Den möjligheten kan vi inte ta ifrån barnen.”
Davidson försvarar de religiösa friskolorna. Hon anser sig inte ha rätt-en att säga till föräldrar att de inte får välja den skola som de tycker är bäst för deras barn.

Pekgul menar att vi inte får ta bort möjligheten för barnen att
"mötas oavsett religiös eller etnisk bakgrund". Det låter fint betraktat genom de mångkulturförskönande glasögonen.
För tusentals svenska skolbarn som idag har den möjligheten är verkligheten en helt annan. Motsättningar, otrygghet och gängbildning är resultatet. Utländska elever som öppet sprider förakt mot "svennar" och judar och låter sin ruttna kvinnosyn drabba såväl kvinnliga elever som lärare.

Ledarskribenten:

"Den svenska skolan ska göra barn fria, självständiga och kritiskt tänkande. Skolor som förkastar homosexualitet, kvinnors rättigheter och andra religioner kan aldrig accepteras."

Den skola som ledarskribenten och Nalin Pekgul förespråkar motarbetar i praktiken att barnen blir fria, självständiga och kritiskt tänkande. Sådant förutsätter nämligen åsiktsfrihet. En skola som homofob-stämplar alla som inte är positivt inställda till homosexualitet, samt främlingsfientlig-stämplar alla som inte är för en fortsatt mångkulturisering av landet, är ingen fri skola. Det är en skola som styr eleverna för att programmera dem till politiskt korrekta robotar!

Ledarskribenten avslutar:
"I skolan måste barnens rätt, inte föräldrarnas vilja, stå i centrum".

Barnens grundläggande rättighet framför andra måste vara att de får en trygg skolgång i vilken de kan utvecklas till mogna, självständiga och ansvarsfulla individer. Vilket måste vara varje normal förälders vilja för sitt barn! Dessa saker står alltså sällan i motsatsförhållande till varandra. Det gör dock barnens rätt kontra de mångkulturvurmande PK-politikernas vilja!

Kan gatuvåldet demonstreras bort?

Dödsmisshandeln av 16-åriga Riccardo Campogiani har skapat starka reaktioner runt om i landet. Den 12 oktober 2007, samlades människor i Sveriges tre största städer för att demonstrera mot våldet. I Kungsträdgården i Stockholm samlades 12000 personer.
Aftonbladet har i ett upprop fått ihop 160000 namnunderskrifter mot gatuvåldet.
Det är en sund reaktion att en sådan händelse trots allt skapar reaktioner. Det är dock inte första gången sådant händer. Men vad har man tänkt sig att sådana aktioner egentligen ska åstadkomma? Kan man demonstrera bort våldet?

Statsminister Fredrik Reinfeldt oroas över våldet och uttrycker att ”det signalerar ju att det brister i syn på människans värde”. Ändå kan han inte ge några enkla svar på vad samhället och regeringen är beredda att göra åt saken. Om inte statsministern har ett konkret förslag på en lösning, vem har det då?
Man brukar säga att folket får det styre det förtjänar. Den blinda majoriteten har valt blinda ledare. Och då kan det förstås inte fortsätta i annan riktning än – ner i diket.
Vad som behövs i Sverige är en moralisk upprustning på djupet. Tillfälliga manifestationer hjälper inte mer än att måla över rötan på husväggen.

Socialdemokraterna har sedan decennier tillbaka konsekvent arbetat för att ta bort föräldra och lärarauktoriteten. Den fri- uppfostran mentalitet som sedan länge råder och i princip är lagstiftad har helt enkelt burit frukt, och det är därför som det är som det är idag.
Ungdomarna blir idag indoktrinerade med att de har alla rättigheter men inga skyldigheter. Många är upproriska, bortskämda och har dålig respekt för äldre.

Ja vad hade de som har stiftat dessa lagar och regler förväntat sig skulle bli resultatet av att man tar allt ansvar från barnen? Trodde de verkligen att frihet UTAN ansvar skulle resultera i att barnen kommer att utvecklas till mogna och ansvarsfulla individer??? Barn behöver gränser och disciplin, inte gränslös frihet att vara olydiga.

Förr i tiden var kristendom ett ämne i skolan. Barnen fick lära sig att ha respekt för äldre och att det får konsekvenser att bete sig dumt åt. Det verkar inte ha skadat dem. Majoriteten av de pensionärer idag som fick vara med om den tiden har varken blivit högerkristna extremister eller psykiska vrak. Men de fick växa upp till samhällsmedborgare med vett och etikett i ryggmärgen.

Borgarna har visserligen uttryckt sig vilja ta itu med den flumskola som sossarna har skapat. Det verkar dock inte räcka. Det som behövs är en grundläggande förändring av hela samhällsattityden. Vi behöver till en betydande del återgå till den gamla modellen helt enkelt. Sverige behöver åter ikläda sig rollen som ett kristet land där egenskaper som dygd och heder upphöjs istället för att förlöjligas.
Innan makthavarna inser det så kommer de att kämpa förgäves. Det fungerar inte att bekämpa ett problem genom att gå till angrepp mot konsekvenserna av det, - man måste gå till roten med problemet!

Men hur kan man göra det om man inte inte inser vad problemet är? Så är fallet i stort med dagens politiker. De betraktar den negativa samhällsutvecklingen som något ofrånkomligt som vi i bästa fall kan bromsa upp en aning, istället för att inse att den är ett resultat av just den politik som har förts. Det man sår får man nämligen skörda!

Utvecklingen måste gå att vända. Detta kräver dock rakryggade politiker som inte vänder kappan efter vinden för den politiska korrektheten. Med en islamlismande mes till statsminister som Fredrik Reinfeldt kommer inte mycket att hända!

Kan valet 2010 bli en vändpunkt?