Kan gatuvåldet demonstreras bort?

Dödsmisshandeln av 16-åriga Riccardo Campogiani har skapat starka reaktioner runt om i landet. Den 12 oktober 2007, samlades människor i Sveriges tre största städer för att demonstrera mot våldet. I Kungsträdgården i Stockholm samlades 12000 personer.
Aftonbladet har i ett upprop fått ihop 160000 namnunderskrifter mot gatuvåldet.
Det är en sund reaktion att en sådan händelse trots allt skapar reaktioner. Det är dock inte första gången sådant händer. Men vad har man tänkt sig att sådana aktioner egentligen ska åstadkomma? Kan man demonstrera bort våldet?

Statsminister Fredrik Reinfeldt oroas över våldet och uttrycker att ”det signalerar ju att det brister i syn på människans värde”. Ändå kan han inte ge några enkla svar på vad samhället och regeringen är beredda att göra åt saken. Om inte statsministern har ett konkret förslag på en lösning, vem har det då?
Man brukar säga att folket får det styre det förtjänar. Den blinda majoriteten har valt blinda ledare. Och då kan det förstås inte fortsätta i annan riktning än – ner i diket.
Vad som behövs i Sverige är en moralisk upprustning på djupet. Tillfälliga manifestationer hjälper inte mer än att måla över rötan på husväggen.

Socialdemokraterna har sedan decennier tillbaka konsekvent arbetat för att ta bort föräldra och lärarauktoriteten. Den fri- uppfostran mentalitet som sedan länge råder och i princip är lagstiftad har helt enkelt burit frukt, och det är därför som det är som det är idag.
Ungdomarna blir idag indoktrinerade med att de har alla rättigheter men inga skyldigheter. Många är upproriska, bortskämda och har dålig respekt för äldre.

Ja vad hade de som har stiftat dessa lagar och regler förväntat sig skulle bli resultatet av att man tar allt ansvar från barnen? Trodde de verkligen att frihet UTAN ansvar skulle resultera i att barnen kommer att utvecklas till mogna och ansvarsfulla individer??? Barn behöver gränser och disciplin, inte gränslös frihet att vara olydiga.

Förr i tiden var kristendom ett ämne i skolan. Barnen fick lära sig att ha respekt för äldre och att det får konsekvenser att bete sig dumt åt. Det verkar inte ha skadat dem. Majoriteten av de pensionärer idag som fick vara med om den tiden har varken blivit högerkristna extremister eller psykiska vrak. Men de fick växa upp till samhällsmedborgare med vett och etikett i ryggmärgen.

Borgarna har visserligen uttryckt sig vilja ta itu med den flumskola som sossarna har skapat. Det verkar dock inte räcka. Det som behövs är en grundläggande förändring av hela samhällsattityden. Vi behöver till en betydande del återgå till den gamla modellen helt enkelt. Sverige behöver åter ikläda sig rollen som ett kristet land där egenskaper som dygd och heder upphöjs istället för att förlöjligas.
Innan makthavarna inser det så kommer de att kämpa förgäves. Det fungerar inte att bekämpa ett problem genom att gå till angrepp mot konsekvenserna av det, - man måste gå till roten med problemet!

Men hur kan man göra det om man inte inte inser vad problemet är? Så är fallet i stort med dagens politiker. De betraktar den negativa samhällsutvecklingen som något ofrånkomligt som vi i bästa fall kan bromsa upp en aning, istället för att inse att den är ett resultat av just den politik som har förts. Det man sår får man nämligen skörda!

Utvecklingen måste gå att vända. Detta kräver dock rakryggade politiker som inte vänder kappan efter vinden för den politiska korrektheten. Med en islamlismande mes till statsminister som Fredrik Reinfeldt kommer inte mycket att hända!

Kan valet 2010 bli en vändpunkt?