måndag 27 oktober 2008

Assyriska TV-kanalen i Södertälje ett föredöme

Efter misshandeln av en svensk flicka och hennes pojkvän i Södertälje så anordnade Nationaldemokraterna ett torgmöte i stan.
Detta resulterade i att assyriska gruppen i Södertälje bjöd in ND:s partiledare Marc Abramsson och Länstidningens politiske redaktör Tomas Karlsson till en TV-debatt som sändes i den assyriska TV-kanalen Qolo Hiro TV. En TV-kanal som sänder via satellit i 70 länder.

Den syrianske programledaren förklarade i inledningen av debatten följande:

"Jag vet att det här är en känslig debatt men vi måste kunna klara av att debattera den här typen av frågor så att man kan säga sina åsikter så att alla människor i Södertälje vet vad våra ståndpunkter är".

Något som han också höll. Till skillnad mot den gängse gången i debattprogram i SVT mot kritiker av mångkulturen så fick Marc Abramsson både tid och möjlighet att utförligt redogöra för vad hans parti står för och svara på frågorna. Därmed kunde han reda ut en mängd missförstånd orsakade av den vänsterdrivna svenska mediaapparatens lögnpropaganda. Efter det första programmet blev Abramsson inbjuden till ännu en debatt i TV-kanalen.

Tänk om SVT skulle ha samma demokratiska inställning!
Qolo Hiro TV är ett föredöme och ett exempel på hur en statlig television i ett demokratiskt land borde fungera.
SVT, hör och lär!

2 kommentarer:

Samuel Karlsson sa...

"Därmed kunde han reda ut en mängd missförstånd orsakade av den vänsterdrivna svenska mediaapparatens lögnpropaganda."

Det är lite roligt att ni skriver att det är en vänstervriden media vi har, jag skulle säga motsatsen, att media ägs av de borgerliga. Fast kan man anse att Obama är vänster så beror ju allt på var man befinner sig själv på den politiska skalan...

Greger Rutgerson sa...

Ja Samuel, jag förstår vad du menar.
Men kring 70% av journalistkåren har vänstersympatier, vilka dikterar vad alla andra får tycka och tänka. På så sätt viker sig såväl vänstern och högern för medierna av rädsla för att bli uthängda som rasister, främlingsfientliga, högerextremister osv. Därför kan man på sätt och vis säga att medierna är vänsterdrivna. Både vänstern och högern ropar högt mot den s.k. extremhögern (ett uttryck som har givits en så vid innebörd att det inkluderar alla som inte är positiva till en islamisering och massinvandring till varje pris), men försök att hitta en riksdagspolitiker som tar avstånd från extremvänstern, som är de verkliga extremisterna.

När vänsterextremister med våld går till angrepp mot demokratiska partier så beskrivs vänsterextremisterna i medierna vanligtvis som "antirasister" eller "vänsteraktivister" medan de fredliga demokraterna får kallas för "högerextremister". Synen på vad som är extremt är tämligen konstig i det nya Sverige!