söndag 7 december 2008

Nyamko Sabunis verklighetsflykt


Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tar i en artikel i Aftonbladet avstånd från extremvänsterns attacker mot nationella gruppers lagliga demonstrationer. Något som i sig är positivt. Det hade dock varit komplett om hon hade framställt vänsterextremisterna för vad de är. Istället så kallar hon dem enligt sedvanlig politisk korrekthet för "antirasister". Samtidigt som hon kallar de fredliga demonstranterna för "högerextremister".

Även om hon förvisso till viss del i artikeln beskriver de stenkastande terroristerna som extrema så blir kontentan ändå att det är de "högerextrema" som är det egentliga problemet. De som hotar hennes drömbild av det mångkulturella samhället som ett modernt, positivt och berikande idealsamhälle. Vilket är synligt när hon säger:

Imorgon äger den årliga Salemdemonstrationen rum, där kravallrustade poliser tvingas till beredskap för våldsamma sammandrabbningar. Man behöver inte vara född i ett annat land för att känna obehag när främlingsfientliga krafter paraderar på gator och torg.

Varför inte istället säga så här: man behöver inte vara född i Sverige för att känna obehag när vänsterextremister utsätter såväl fredliga demonstranter som vanligt folk för livsfara genom att kasta stenar och vandalisera butiker! För vilka är det som skapar problemen i samband med dessa demonstrationer? Inte är det Salemdemonstranterna som är föremål för polisens uppmärksamhet!

Sabuni ställer sig själv frågor om hur det mångkulturella samhälle hon vill skapa ska fungera:
I dess kamp mot utanförskap har regeringen prioriterat arbetsskapande åtgärder. Min uppfattning är att det inte räcker att arbeta enbart för ekonomisk sammanhållning. Lika viktigt är att ställa sig frågan vilket som är kittet som håller samman ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle. När vi inte längre delar historia, religion och kultur måste vi ha andra värden som håller oss samman

Uppenbarligen grubblar hon en hel del över detta. Hon inser att arbete inte räcker för att motverka utanförskap och konflikter, men det som är speciellt värt att notera är att hon faktiskt ännu inte riktigt vet hur detta mångkulturella idealsamhälle hon så starkt förepråkar ska fungera. Men hon vet minsann att det är positivt, och kommer att fungera, trots att resultatet hittills i vårt land har varit så gott som uteslutande destruktivt. Hon vet också att man är en högerextremist om man inte tror på idén...

Vi kan i detta sammanhang konstatera skillnaden mellan vad vi vet och vad som faktiskt har fungerat, och vad vi vet aldrig hittills fungerat. Sverige har varit ett relativt tryggt folkhem och välfärdssamhälle. Det är ingen utopi. Vad varken Sverige eller något annat land hittills har varit är ett mångkulturellt samhälle som har fungerat utan etniska och religiösa konflikter, tung kriminalitet eller gettobildning.

De styrande politikerna håller utan folkets stöd på att omdana Sverige till oigenkännlighet - från ett fungerande välfärdssamhälle med en gemensam värdegrund till ett mångkulturellt kriminellt gettosamhälle. Det enda de har att säga till sitt försvar när någon påtalar nackdelarna och de uppenbara konskekvenserna av detta samhälle är att vi måste bekämpa främlingsfientligheten.
Precis som de andra mångkulturförespråkande politikerna så för sig Nyamko Sabuni med en mängd politiska floskler. Ord utan substans. Hon ser inte objektivt och vägrar att erkänna de verkliga problemen.
Sanningen är att varje fungerande civiliserat samhälle måste bygga på en gemensam värdegrund. Det gjorde Sverige tidigare innan massinvandringen och mångkulturen infördes.

Främlingsfientligheten hotar idén om ett modernt Sverige som präglas av öppenhet, tolerans, mångfald och allas lika rättigheter.

Om Nyamko Sabuni verkligen vore intresserad av ett samhälle som präglas av öppenhet och tolerans så skulle hon ta den sakliga debatten med kritikerna av det mångkulturella samhället istället för att lättvindigt pålägga dem etiketten "främlingsfientliga" eller "högerextremister".

Ja hon kunde ju om inte annat förklara på vilket sätt det är högerextremt och främlingsfientligt att älska sitt fosterland och kritisera en kravlös massinvandring av personer som till betydande del består av ekonomiska lycksökare och kriminella!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nu vill jag att du tar din bibel i ena handen och den gul blåa fanan i den andra och ger mig fakta på ditt rasistiska påstående "en kravlös massinvandring av personer som till betydande del består av ekonomiska lycksökare och kriminella!"

Eller vänta, du är ju inte rasist så var det. Bara nationalist och superkristen. Nåja, även en sådan olycklig blandning måste väl även ibland åtminstone hålla sig till sanningen.

FAKTA!!!
Och referera nu inte till Muslimförskolan eller någon annan kompis rasseblogg!

Upp till bevis.
För Gud (som sanningen) och fosterlandet (som blodet).

Väntar...

Anonym sa...

Svara själv på bloggens argument, Maria.

För det är ju så, att om man bryr sig om sitt land och sitt folk, så är man rasist. Eller hur?

Det är också så, att om man i hjärtat verkligen är stolt över sitt land, så bryr man sig om det. Det vet många kulturradikaler. Därför måste man bryta ner den stoltheten och alla former av fosterlandskärlek, genom att håna vårt kulturella arv och våra traditioner samt att helt enkelt flytta fokus från det egna till andra nya mer "spännande" kulturella yttringar. Att bevara det som gör oss till de vi är, vår identitet, målas upp som rasism. Härska och söndra, brukar det kallas.

Kom inte och säg att detta inte görs. Det försiggår på alla tidningsredaktioner och TV-kanaler i Sverige.

Den politiska korrektheten blir vår död som land och som folk.