Om det diskriminerande Europa

Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen tar i dagens ledarkrönika upp problemet med den brist på respekt för människovärdet som hon menar att den Europeiska Unionen fortfarande har.
Hela 55 procent av EU:s immigranter och minoritetsbefolkningar upplever att etnisk diskriminering är utbredd i deras land, visar en undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. 37 procent har själva upplevt diskriminering det senaste året. 12 procent har blivit utsatta för rasistiska brott. 80 procent av dem brydde sig inte om att anmäla händelsen till polisen. Få tror att polisen skulle göra något.

I detta citerar hon också chefen för EU-byrån Morten Kjaerum:
Undersökningen avslöjar hur stort mörkertalet är när det gäller rasistiska brott och diskriminering. De officiella siffrorna är bara toppen på isberget.” Värst diskriminerade blir EU:s 12 miljoner romer. Varannan rom har blivit utsatt för rasist-iska brott det senaste året. Även nordafrikaner och afrikaner från söder om Sahara diskrimineras i hög grad.

När man läser dessa synpunkter så känner man igen den gängse tongången från den svenska samhällsdebatten. Samma ensidiga betoning på hur invandrare och minoritetsgrupper utmålas som offer för värdlandets rasistiska och diskriminerande majoritetsbefolkning.
Att dessa immigranter och minoriteter i många fall inte är det minsta intresserade av att anpassa sig till värdlandet och bete sig på ett civiliserat sätt är inte politiskt korrekt att påpeka, och bortses därför helt från. Ej heller att en betydande del av de s.k. rasistbrotten är motreaktioner mot dessas brott mot värdlandets befolkning.
Romernas situation runtom i Europa är knappast ej heller speciellt annorlunda än för de svenska romernas: många lever nämligen i ett självvalt utanförskap och har därför själva omöjliggjort att bli en respekterad och väl inpassad del av samhället.

Nej, respekt måste man visa sig värdig innan man kan kräva den. Samma rättigheter måste alltid vara hopkopplade till samma skyldigheter. Och det är där problemet sitter i denna fråga. Den politiskt korrekta linjen i det mångkulturella Sverige och Europa är att samma rättigheter för alla betraktas som en självklarhet utan att alla fördenskull avkrävs samma skyldigheter.

Åsa Petersen uttrycker i sin ledare en obalanserad bild av diskriminering. Hon talar bara om rättigheter för immigranter och minoriteter samtidigt som hon helt bortser från att dessa också måste ha skyldigheter för att åtnjuta dessa rättigheter. Och hon lägger i sedvanlig ordning all skuld på majoritetsbefolkningen för att minoriteter och utlänningar befinner sig i s.k. utanförskap.

Alla människor på jorden har samma värde. Detta betyder dock inte att alla människor från jordens alla hörn automatiskt har en självklar rätt att få full del av en välfärd de aldrig varit med om att bygga upp. Att de sedan heller aldrig avkrävs att göra rätt för sig för att bidra till att denna välfärd ska kunna bibehållas är inte rättvist. Nej, det är diskriminering mot värdlandets majoritet och ett hån mot de äldre som har byggt upp landet. Många bidragsberoende immigranter har det bättre ställt än pensionärer och arbetslösa i allmänhet, och ändå anses de vara diskriminerade!

Slutligen tycker jag det är värt att kommentera följande stycke:
EU-parlamentet kämpar emot. Diskriminering på grund av kön och etnicitet får enligt EU inte förekomma på några samhällsområden. Diskriminering på grund av religion, politisk övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning har hittills bara varit förbjudet i arbetslivet. EU-parlamentet röstade nyligen igenom ett direktiv som ska förbjuda även sådan diskriminering på alla samhällsområden. Till exempel när man söker bostad eller vård.

Det är positivt att Åsa Petersen här inkluderar diskriminering på grund av politisk övertygelse som något som måste bekämpas. Jag önskar att hon verkligen vore konsekvent och inte bara försvarar den politiska åsiktsfriheten för invandrare utan även för svenskar. Kan vi hoppas på att hon följer i Johanne Hildebrandts spår LÄNK och även öppet fördömer det våld och den diskriminering som sverigevänner utan de etablerade partiernas avståndstagande får utstå?

Åsa Petersen - Diskrimineringen är Europas isberg