Tragedin i Rödeby en konsekvens av ett havererat rättsväsende

Att den 50-årige familjefadern som sköt ihjäl en 15 åring i Rödeby nyligen blev frikänd har skapat en livlig debatt. Skiljelinjen är tydlig mellan de som anser att det är en rättsskandal att han frikänns och de som menar att det är en rätt dom eftersom han är psykiskt sjuk till den grad att han inte är ansvarig för sin handling. Mycket väl kan det vara så att han är psykiskt sjuk. Men frågan är ju varför?
Läser vi historien bakom hela fallet så ser vi att den drabbade familjen under lång tid innan detta hände åtskilliga gånger hade varit utsatta för skadegörelser och trakasserier. Trots 5 polisanmälningar fick de ingen hjälp.

Rättsstatens uppgift är att försvara medborgarnas rättigheter och straffa de som gör det onda. Detta skedde inte i Rödeby. Staten har våldsmonopol för att förhindra att invånarna godtyckligt utövar sina egna privata hämndaktioner. Så ska det vara. Men vad händer om det statliga rättssystemet inte utför sin uppgift? Ja då blir vi till slut tvungna att ta lagen i egna händer, för vår överlevnads skull. Det är inte konstigare än så. Boven i Rödeby-tragedin är inte den 50-årige pappan, utan det svenska rättsväsendet. Samt givetvis ungdomarna, och deras föräldrar som inte gav dem en ordentlig uppfostran.

Den friande domen visar att det finns en gräns för vad en människa ska behöva tåla. Under samma förhållanden som 50-åringen fick genomgå så är det många av oss som hade blivit söndertrasade nervvrak och till slut skjutit medvetet eller omedvetet. Så är det bara.

Kvällsposten Aftonbladet Aftonbladet